.

In Honor of my Beloved Grandmother 1934 - 2014

Idag, den 19 September 2014, så har en stark karaktär i släkten lämnat oss. Min kära farmor, Inger Löwenberg, har nu gått ur tiden.

 

Även om vi alla visste att detta skulle hända förr eller senare så har jag nog aldrigt tänkt på vad det faktiskt skulle innebära, när du inte längre finns bland oss. Min Farmor har alltid bidragit starkt med att hålla släkten samman. Du var en sentral person och naturlig mittpunkt før oss alla.

 

Men de var inte bara släkten du höll samman, før inte länge sen berättade du før mig hur du arrangerade 60-års jubileum och återträff før din avgångsklass som du tog studenten med,

det var många som kom och en del reste över hela atlanten för att delta. 

Detta var en återträff som upprättshållits vart 5:e år enda sedan ni tog studenten i 1954. 

 

Jag har aldrig hørt om någon som varit så duktig på att upprätthålla kontakten med människor runt sig och jag måste säga att jag är väldigt fashinerad. Har jag ärvt hälften av den förmågan så kan jag vara lycklig för resten av mitt liv.

 

Lycklig. Det är i vart fall en värmande tanke att veta att du hade ett fint och långt liv. Kanske till och med ett bättre liv än de aldra flesta får lov att leva.

När kroppen inte längre orkar och hälsan sviktar är det bäst att gå. Det är naturens gång.

Jag är glad att du fick bo hemma hela tiden och glad att du inte var ensam i din sista stund. 

 

Vila i frid kära Farmor, jag glömmer aldrig dej.

Fint skrivet Emmie!

Emmie, vad fint du skrivit om Inger! Hoppas allt är bra. Puss och Kram!