Himlen är oskyldigt blå, som ögon när barnen är små....

Pratade precis lite med min syster på skype. Vi kom in lite på gamla minnen från barndomen. Kändes väldigt vemodig att prata om sånt. Vad skjer med ens liv liksom? Vart är man på väg och varför?

Tiden går ju så sjukt fort och hur ska man någonsin veta om det man väljer att göra är rätt?

Har tänkt en del på liknande saker denna helgen och det som tidigare kännts självklart har fallit i tvivel... Frågan är Bara vad som skulle kunna vara ett alternativ....Förvirrad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0