And it goes on and on...

Som vanligt känns saker bättre när man får prata ut lite. Som vanligt klarar jag aldrig att hålla masken när jag ska prata om något som känns jobbigt.
Chefens kommentar idag "jag börjar bli van vid att du gråter nu Emelie"
Känns bra att man lyckas ge ett moget och vuxet intryck på jobbet, javäl, då kör vi på ett tag till...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0