Panik i natten!!
Jag har en hemlig skräck. Eld och brand. Alltid. Mest av allt på natten. Och när jag är själv.
Som tidigare nämnt kom jag till Oslo igår, de andra kom idag, tidigt på morgonen vilket betyder en ensam natt i lägenheten. Jag var lite ängslig när jag gick till sängs, tankarna drogs ofrivilligt mot en historia jag hörde för några veckor sen. En ung kille från Gävle brann inne och dog ensam i sin lägenhet vid St Hanshaugen, inte så långt härifrån. Usch, ville såklart inte tänka på detta men försäkrade mig om att jag snabbt kunde springa till balkongen eller dörren om det skulle behövas, bara ifall. Föll i sömn.
Klockan halv ett vaknar jag av ett extremt högt ljud som ljuder genom huset, självklart grips jag av panik, BRANDLARM. Jag springer ut ur lägenheten endast ikladd en t-shirt. Där möter jag en granne i dörren endast iklädd kalsonger (och strumpor), jag frågar honom vad som händer och vad vi ska göra, sen springer jag tillbaka in i min lägenhet för att hitta något att ta på mig. Eftersom jag tidigare sorterat upp all tvätt och lagt i maskinen hittar jag inga som helst kläder. Det slutar med att jag i despretion drar på mig ett par ljusa extremt obekväma jeans från Cheap Monday, min skinjacka ovanpå tishan, sjal och sist men inte minst mina innegympadojor och konstigt nog tar jag även med mig en väska ut, jag vet inte varför.
I trapphuset möter jag en massa folk, ingen vet vad som händer. Jag tänker att jag borde ringa Hans-Jakob. Alla irrar runt, är trötta och försöker få ljudet att sluta. Några som verkar ha lite koll står vid en låda på väggen. Jag vill bara bort från ljudet som verkligen torterar min hjärna. Två norska gutter går ut på bakgården, jag som känner mig ganska ensam och bortkommen sätter mig vid dem på bänken vid bordet och börjar berätta att jag är rädd och ensam. Jag tror inte att de förstod ritkigt vad jag sa men de log lite medlidsamt mot mig.
En snubbe kommer ut och säger att allt är okej, ljudet har slutat. Jag går tillbaka upp i lägenheten och det luktar brännt. Efter ett tag märker jag att det kommer utifrån, jag stänger dörren men min kropp är ännu full med adrenalin och jag kan inte va still. Yrar runt i lägenehten och kan inte hitta mina nyklar någonstans, letar säkert i en halvtimme. Sen hittar jag dom i min resväska, kan inte minnas att jag lagt dem där.
När jag till sist försöker lägga mig ser jag att lysröret över diskhon blinkar trotts att den är släkt. Det har den egentligen alltid gjort, vi har pratat om det förr. Minns att någon sa till mig en gång att vi måste kolla upp det, att det var hög brandrisk på sånt. Känner mig inte lugn någonstanns utan ligger på helspänn hela natten.
Mycket tidigt på morgonen kommer Felicia och Linda hem, först då kan jag slappna av lite. Inte ensam längre. Somnar någon timme innan det är dags att gå på jobb.
Absurd natt.
Som tidigare nämnt kom jag till Oslo igår, de andra kom idag, tidigt på morgonen vilket betyder en ensam natt i lägenheten. Jag var lite ängslig när jag gick till sängs, tankarna drogs ofrivilligt mot en historia jag hörde för några veckor sen. En ung kille från Gävle brann inne och dog ensam i sin lägenhet vid St Hanshaugen, inte så långt härifrån. Usch, ville såklart inte tänka på detta men försäkrade mig om att jag snabbt kunde springa till balkongen eller dörren om det skulle behövas, bara ifall. Föll i sömn.
Klockan halv ett vaknar jag av ett extremt högt ljud som ljuder genom huset, självklart grips jag av panik, BRANDLARM. Jag springer ut ur lägenheten endast ikladd en t-shirt. Där möter jag en granne i dörren endast iklädd kalsonger (och strumpor), jag frågar honom vad som händer och vad vi ska göra, sen springer jag tillbaka in i min lägenhet för att hitta något att ta på mig. Eftersom jag tidigare sorterat upp all tvätt och lagt i maskinen hittar jag inga som helst kläder. Det slutar med att jag i despretion drar på mig ett par ljusa extremt obekväma jeans från Cheap Monday, min skinjacka ovanpå tishan, sjal och sist men inte minst mina innegympadojor och konstigt nog tar jag även med mig en väska ut, jag vet inte varför.
I trapphuset möter jag en massa folk, ingen vet vad som händer. Jag tänker att jag borde ringa Hans-Jakob. Alla irrar runt, är trötta och försöker få ljudet att sluta. Några som verkar ha lite koll står vid en låda på väggen. Jag vill bara bort från ljudet som verkligen torterar min hjärna. Två norska gutter går ut på bakgården, jag som känner mig ganska ensam och bortkommen sätter mig vid dem på bänken vid bordet och börjar berätta att jag är rädd och ensam. Jag tror inte att de förstod ritkigt vad jag sa men de log lite medlidsamt mot mig.
En snubbe kommer ut och säger att allt är okej, ljudet har slutat. Jag går tillbaka upp i lägenheten och det luktar brännt. Efter ett tag märker jag att det kommer utifrån, jag stänger dörren men min kropp är ännu full med adrenalin och jag kan inte va still. Yrar runt i lägenehten och kan inte hitta mina nyklar någonstans, letar säkert i en halvtimme. Sen hittar jag dom i min resväska, kan inte minnas att jag lagt dem där.
När jag till sist försöker lägga mig ser jag att lysröret över diskhon blinkar trotts att den är släkt. Det har den egentligen alltid gjort, vi har pratat om det förr. Minns att någon sa till mig en gång att vi måste kolla upp det, att det var hög brandrisk på sånt. Känner mig inte lugn någonstanns utan ligger på helspänn hela natten.
Mycket tidigt på morgonen kommer Felicia och Linda hem, först då kan jag slappna av lite. Inte ensam längre. Somnar någon timme innan det är dags att gå på jobb.
Absurd natt.
Kommentarer
Trackback
