.

Igår kväll när jag skulle somna så kom det över mig för första gången. En saknad av Turkiet. Drygt en månad senare...
 
Jag har tyckt det var lite märkligt, men jag har faktiskt knappt tänk på det sen jag kom därifrån.
Men nu började jag tänka på alla söta busschaffisar, alla på office, Ismael, Aydeniz, Onur och Sammet....
Memeth o de andra lokal guiderna, som alltid var så söta och snälla. Det hände alltid något roligt i vardagen. Det fanns alltid något att skratta åt, galna gäster eller galna turkar.

Jenni, Jenny, Tina och Andrea... o alla andra underbara människor man lärde känna under säsongen.

Det är även en ledsam dag idag av andra skäl, avslag från Deli... Och en arbetsintervju som jag känner mig sjukt omotiverad till.