.

Idag skulle jag göra min första egna körtur på egen hand till Klintehamn för att handla lite matvaror till Pappa. Det borde väl inte vara så svart att köra till Klinte på egen hand tankte jag, vad kan hända liksom?

Jag körde dit. När jag parkerade och gick ur bilen så pep den på ett egendomligt sätt. Vad är det tänkte jag? Men gjorde mig inget besvär utan lämnade bilen och gick in och handlade. 

När jag kom ut så ser jag att lysena står på! Tusan tänkte jag! Men jag va ju inte inne så länge så det kan ju inte ha gjort någon större skada. Jo. Det går inte att starta bilen. Vad ska jag göra? Jag ringer pappa som säger att jag ska be någon i närheten om hjälp. Jag vet inte riktigt vem jag ska fråga och funderar över att gå bort till Donner, någon av lärarna där hade säkert kunnat hjälpa mig. Men sen ser jag en kvinna komma ut ur affären och komma åt mitt håll. Jag förklarar situationen för henne men hon säger att hon inte vet så mycket om bilar och sånt och därför inte vågar hjälpa mig. 
Jag får syn på en man som håller på med något sorts arbete i kanten av parkeringen och bestämmer mig för att fråga honom istället. Han hjälper mig. Medans han gör det kommer det säkert förbi två-tre till personer som undrar om jag behöver hjälp. Det var gulligt av dem. Skönt att veta att de finns där om man behöver dom, även om man inte känner dom. Det är godhet.