.

En sak har jag lärt mig på mitt jobb. Att allting har ett slut. Även femhundra timmar i kassan tar slut någongång, även om det är efter  en period som kan liknas vid en evighet. Detta är en viktig vetenskap för en otålig person som mig.

Det känns liksom bra att veta, speciellt när det är tre timmar kvar innan man slutar och alla tre raster är förbrukade. När minuterna går långsamt, långsamt... så känns det som en stor trygghet måste jag säga.